HELENA´S

Ställde mig på vågen för en stund sedan och höll på att falla av direkt. Jag tillhör inte de med viktnojor och liknande. Och jag, inklusive alla jag känner, anser inte att jag skulle behöva banta om man säger så. Mer den direkta motsatsen.
Men min reaktion fick mig att tänka lite. För det första handlade det inte om att jag hade gått upp två kilo, vilket i sig är bra eftersom jag ändå är underviktig. Men just det faktum att jag blev paff förvånade mig ytterligare.

Det får en att fundera över hur de med ätstörningar tänker. Jag menar, jag reagerar över två kilos ökning trots att jag ligger under sträcket för normalvikt. Det får en verkligen att förstå hur LÄTT det är att dra på sig en ätstörning men hur svårt det måste vara att bli av med den.

Man ska aldrig tro att "det händer inte mig" och att "jag är för mentalt stark för att råka ut för sådant" för med de tankarna i skallen så är man påväg in på djupt vatten.

Så, för att fira mina två nya kilon (välkomna in i klubben till er två förresten!) så tänker jag nu gå ner och äta lite pizza. Vem vet, kanske två kan bli tre ;)