Rulltrappan gjorde slut på mitt förhållande
Jag och min dåvarande pojkvän var på Heron City och planerade se en film, det var första gången jag besökte Heron City och vi började med att köpa bio biljetterna och sedan kolla lite i affärer innan bion började. Jag var helt säker på att biografen låg på botten våningen men då min pojkvän guidade mig fram till en av de mest skräckinjagande rulltrapper jag någonsin råkat på så insåg jag att striden redan var förlorad.
Först vägrade jag åka upp men efter att min pojkvän tjatat en stund så förstod jag att det inte fanns någon annan utväg och jag visste att han skulle undra varför jag inte ville åka upp så innan jag steg på detta monster till rulltrappa så mummlade jag till honom: "lova att du inte kommer skämmas över mig nu?" och sedan stiger jag på. Direkt då min höger fot klivit på det första trappsteget så sätter jag mig ner och trycker händerna mot glasen på vardera sida och kämpar som en tok för att förhindra att hjärtat hoppar ur bröstkorgen på mig.
Väl i biostolen så säger inte min pojkvän ett ord men då vi är påväg tillbaka till bilen så informerar han mig om hur "stört" det där var och att jag borde söka hjälp för jag hade uppenbarligen skämt ut honom så att han kände att han aldrig mer kunde sätta sin fot på Heron City.
Jag sa ingen tign (fegt, jag vet, men jag had eingen lust att GÅ in till Stockholm stad)
Efter vår "romantiska weekend" och då vi väl var hemma så dumpade jag honom och sa något i stil med att jag minsann tänkte inte söka hjälp för mina fobier utan att jag var stolt över dom (helt ologiskt men jag tänkte inte låta honom bestämma över mina fobier)
Hur som helst, han var en dryg stockholms brat som levde på sina föräldrars pengar (trots att han var 31 år, han var tio år äldre än mig) och ansåg att Stockholm var den bästa staden i hela världen. Observera att han varesig varit i Berlin eller i London.
Först vägrade jag åka upp men efter att min pojkvän tjatat en stund så förstod jag att det inte fanns någon annan utväg och jag visste att han skulle undra varför jag inte ville åka upp så innan jag steg på detta monster till rulltrappa så mummlade jag till honom: "lova att du inte kommer skämmas över mig nu?" och sedan stiger jag på. Direkt då min höger fot klivit på det första trappsteget så sätter jag mig ner och trycker händerna mot glasen på vardera sida och kämpar som en tok för att förhindra att hjärtat hoppar ur bröstkorgen på mig.
Väl i biostolen så säger inte min pojkvän ett ord men då vi är påväg tillbaka till bilen så informerar han mig om hur "stört" det där var och att jag borde söka hjälp för jag hade uppenbarligen skämt ut honom så att han kände att han aldrig mer kunde sätta sin fot på Heron City.
Jag sa ingen tign (fegt, jag vet, men jag had eingen lust att GÅ in till Stockholm stad)
Efter vår "romantiska weekend" och då vi väl var hemma så dumpade jag honom och sa något i stil med att jag minsann tänkte inte söka hjälp för mina fobier utan att jag var stolt över dom (helt ologiskt men jag tänkte inte låta honom bestämma över mina fobier)
Hur som helst, han var en dryg stockholms brat som levde på sina föräldrars pengar (trots att han var 31 år, han var tio år äldre än mig) och ansåg att Stockholm var den bästa staden i hela världen. Observera att han varesig varit i Berlin eller i London.
Så slutade det.
//H
//H
