Kärlek
Jag vill till Dalarna. Jag saknar Dalarna. I Dalarna så finns just nu och väldigt snart alla som jag bryr mig om. Min mamma, min pappa, mina bröder, min pudel Sotis och mina släktingar. Ibland förstår jag inte varför jag sitter i Örebro när allt i min kropp säger till mig att jag borde vara någon annanstans.
Min familj betyder allt för mig, dom är de enda som aldrig har svikit mig och som alltid kommer älska mig villkorslöst. Hur mycket jag än strular till det. Visst är det intressant hur människor kan tycka om en, hur dom kan vara beredda att offra sig själva för varandra. Jag och mina bröder skulle offra våra liv för varandra utan att ens blinka, det är så vi är uppfostrade. Jag skulle inte kunna leva om jag inte gjorde allt för att rädda min bror. När min pappa fick njurcancer så tog jag reda på ifall jag skulle kunna donera en av mina njurar ifall det skulle gå så långt. Jag var 17 år då och läkarna sa att det var ingenting som dom rekommenderade men att jag var en perfekt donator till min pappa. Pappa nekade mig, visserligen sa läkarna till honom att det inte var hans beslut så han kunde inte hindra mig även om jag var under 18 år. Tur nog behövdes inte min njure, min pappa behövde bara ta bort den ena njuren så han har en fullt fungerande njure.
Allt jag vill säga är att jag ALDRIG kommer få uppleva den kärlek som jag upplever med min familj. Möjligtvis när jag själv får familj, jag kommer älska mina barn och jag kommer älska min man, mycket för att han gav mig mina barn, men fram tills dess så kommer jag alltid prioritera min familj. Vänner kommer och går, pojkvänner ska man spöa skiten ur rent menatalt innan man släpper in dom i sitt liv. På så sätt vet man ifall de är värdiga. Både pojkvänner och vanliga vänner kan resa sig upp och gå, dom har ingen skyldighet att finnas kvar i ens liv. Ens familj kan inte överge en.
Nu ska jag göra mig i ordning och dra till jobbet. Jag hoppas att ni får en bra dag, det komemr jag ha, jag kommer sitta och drömma mig bort till Dalarna =)
A mothers love....
Min familj betyder allt för mig, dom är de enda som aldrig har svikit mig och som alltid kommer älska mig villkorslöst. Hur mycket jag än strular till det. Visst är det intressant hur människor kan tycka om en, hur dom kan vara beredda att offra sig själva för varandra. Jag och mina bröder skulle offra våra liv för varandra utan att ens blinka, det är så vi är uppfostrade. Jag skulle inte kunna leva om jag inte gjorde allt för att rädda min bror. När min pappa fick njurcancer så tog jag reda på ifall jag skulle kunna donera en av mina njurar ifall det skulle gå så långt. Jag var 17 år då och läkarna sa att det var ingenting som dom rekommenderade men att jag var en perfekt donator till min pappa. Pappa nekade mig, visserligen sa läkarna till honom att det inte var hans beslut så han kunde inte hindra mig även om jag var under 18 år. Tur nog behövdes inte min njure, min pappa behövde bara ta bort den ena njuren så han har en fullt fungerande njure.
Allt jag vill säga är att jag ALDRIG kommer få uppleva den kärlek som jag upplever med min familj. Möjligtvis när jag själv får familj, jag kommer älska mina barn och jag kommer älska min man, mycket för att han gav mig mina barn, men fram tills dess så kommer jag alltid prioritera min familj. Vänner kommer och går, pojkvänner ska man spöa skiten ur rent menatalt innan man släpper in dom i sitt liv. På så sätt vet man ifall de är värdiga. Både pojkvänner och vanliga vänner kan resa sig upp och gå, dom har ingen skyldighet att finnas kvar i ens liv. Ens familj kan inte överge en.
Nu ska jag göra mig i ordning och dra till jobbet. Jag hoppas att ni får en bra dag, det komemr jag ha, jag kommer sitta och drömma mig bort till Dalarna =)
A mothers love....
Give me a comment!
Postat av: Sara
sv: jo exakt, pengar är aldrig fel=)
Jag jobbar i butik, Gabriel keramik hehe, vet du nog kanske inte vad de är för nån hehe. dd? =)
Postat av: Sara
tack... jag älskar också detaljerna! ^^
Postat av: MERRY
hahahahahaha, sörj med mig din halvdöda människa!
Trackback
