Allvarligt hiss-trubbel
Igår slog blixten ner i vårat hus, idag fastnade jag i en hiss på jobbet. Är jag helt plöstligen otursförföljd?
Herregud säger jag bara
Som tur va var jag inte ensam i hissen. Jag och Jocke var på väg ner för att ta bakdörren ut och dra hem till honom för att käka. Lunchen började kl 16 och en minut över fyra stod jag och Jocke i hissen. Vi töntade oss och låtsades vara gorillor (don´t ask), Jocke började hoppa omkring i hissen och plötsligen saktade hissen ner för satt sedan stanna mellan det lägsta planet och det första planet.
Första tanken som gick genom mitt huvud; Fuck, jag kommer inte få nån mat.
Sen ringde jag vår jobbkompis David och berättade vad som skett. Han kom till hissen och försökte få igång den. Jocke ringde nummret som stod i hissen att man skulle ringa ifall det blev nå strul med hissen.
Medan vi väntade på att dom skulle komma och hjälpa oss så hade David gått till avdelningschefen PA som sedan kom ut och skrek och frågade oss ifall vi var okej och ifall nån av oss led av panik. Ingen av oss led av panik för övrigt.
Hissgubbarna kom, jag pratade med David hela tiden, jag hörde hus hissgubbarna frågade ifall det fanns nån chans att få ut oss, David sa nej eftersom vi satt fast mellan två våningar.
Sen blev det mörkt. Efter att hissgubbarna och David sprungit upp och ner och överallt på jakt efter maskinrummet för hissen så hittade dom den. Problemet var att hissen var för åldrad och hissgubbarna visste inte hur man kunde få igång den. Medan detta pågick så började luften i hissen bli sämre. Jag började på huvudvärk och blodsockernivån var åt helvete. Efter en timme så informerade dom att de skulle sätta bromsklossar på hisslinorna och försöka sänka ner oss. Jag fråga David "Svara ärligt nu, kommer hastigheten att variera?" David svarade "Ja".
Hissen tändes upp och vi åkte ner ganska så snabbt, sen stannade vi och hissen slocknade, uppenbarligen ansåg dom att vi åkte för snabbt ner. Dom försökte igen och nu så kunde vi sänkas ner långsamt och ut i friheten.
Hur våra gruppchefer hanterade situationen kommer jag beskriva imorgon, man kan säga såhär, jag kommer ha ett litet möte med vår avdelningschef. Anser att vissa individer misskötte sig en aning. Men mer om det imorgon.
Nu ska jag käka Ben & Jerry glass (den med banan och choklad som en söt bloggerska tipsade mig om) sen ska jag sova.
Vi hörs imorgon igen! =)
I can say this much, I´m glad that life kickes my ass from time to time....
...small apples hanging from a tree. Rain and sun makes them come alive and to grow.
A picture that symbolize life
Herregud säger jag bara
Som tur va var jag inte ensam i hissen. Jag och Jocke var på väg ner för att ta bakdörren ut och dra hem till honom för att käka. Lunchen började kl 16 och en minut över fyra stod jag och Jocke i hissen. Vi töntade oss och låtsades vara gorillor (don´t ask), Jocke började hoppa omkring i hissen och plötsligen saktade hissen ner för satt sedan stanna mellan det lägsta planet och det första planet.
Första tanken som gick genom mitt huvud; Fuck, jag kommer inte få nån mat.
Sen ringde jag vår jobbkompis David och berättade vad som skett. Han kom till hissen och försökte få igång den. Jocke ringde nummret som stod i hissen att man skulle ringa ifall det blev nå strul med hissen.
Medan vi väntade på att dom skulle komma och hjälpa oss så hade David gått till avdelningschefen PA som sedan kom ut och skrek och frågade oss ifall vi var okej och ifall nån av oss led av panik. Ingen av oss led av panik för övrigt.
Hissgubbarna kom, jag pratade med David hela tiden, jag hörde hus hissgubbarna frågade ifall det fanns nån chans att få ut oss, David sa nej eftersom vi satt fast mellan två våningar.
Sen blev det mörkt. Efter att hissgubbarna och David sprungit upp och ner och överallt på jakt efter maskinrummet för hissen så hittade dom den. Problemet var att hissen var för åldrad och hissgubbarna visste inte hur man kunde få igång den. Medan detta pågick så började luften i hissen bli sämre. Jag började på huvudvärk och blodsockernivån var åt helvete. Efter en timme så informerade dom att de skulle sätta bromsklossar på hisslinorna och försöka sänka ner oss. Jag fråga David "Svara ärligt nu, kommer hastigheten att variera?" David svarade "Ja".
Hissen tändes upp och vi åkte ner ganska så snabbt, sen stannade vi och hissen slocknade, uppenbarligen ansåg dom att vi åkte för snabbt ner. Dom försökte igen och nu så kunde vi sänkas ner långsamt och ut i friheten.
Hur våra gruppchefer hanterade situationen kommer jag beskriva imorgon, man kan säga såhär, jag kommer ha ett litet möte med vår avdelningschef. Anser att vissa individer misskötte sig en aning. Men mer om det imorgon.
Nu ska jag käka Ben & Jerry glass (den med banan och choklad som en söt bloggerska tipsade mig om) sen ska jag sova.
Vi hörs imorgon igen! =)
I can say this much, I´m glad that life kickes my ass from time to time....
...small apples hanging from a tree. Rain and sun makes them come alive and to grow.
A picture that symbolize life
Give me a comment!
Postat av: Janni
Hej :) jag är inte så hemsk heller. Jag är faktiskt ganska trevlig, och ödmjuk. Min blogg är bara min blogg... Men tack för en trevlig kommentar. sov gott!
Postat av: Maria
sv: tack tack, den är tagen på västkusten, havstensund heter det
Trackback
