HELENA´S

Eller nått.

Känner mig som en skurk som inte har skött bloggen. Min dator ser ner på mig för att jag inte ägnar tillräckligt med tid åt den och mina tankar säger hela tiden "Detta skulle passa i bloggen" för att en stund senare, då jag har glömt vad det var jag funderade över säger "Jaha, ja du hade kunnat komma ihåg det om du bara hade skrivit ner det i bloggen....ärthjärna!"
Och sen går jag in på bloggen och ser att jag har en massa besökare (jag sa till mig själv att jag skulle antagligen ha max tio stycken) och då känns det på följande sätt "Tänk om dessa kommer hit för att de förväntar sig någonting? Tänk om de undrar om det finns ett nytt inlägg? Och så finns det inte det, kommer de då sluta läsa min blogg?" sen kommer tankarna tillbaka som säger "Fröken Ärthjärna, vi varnade dig för detta men du vägrade lyssna, du är dum i huvudet" och sen sitter jag och funderar på ifall jag är schizofren som snackar med mig själv.

Hur som helst, Helena är nu här igen så förhoppningsvis blir allt bra igen (please?). Igår var jag på begravning, man är inte så pigg på någonting när man varit på begravning, jag är inte typen som gråter så lätt men det är riktigt jävla jobbigt att se de man älskar och tycker om gråta eller för de som inte visar känslor på det sättet, stå och knåda sin händer väldigt intensivt för att undvika att gråta.

Ibland önskar man att man var immun för den typen av smärta, smärtan att se nån man älskar dö, smärtan att se nån man tycker om slitas itu på insidan av smärta. Varför är vi sådana djur som är skapade att uppleva denna smärta? Skulle inte livet vara lättare utan denna smärta?
Självklart skulle livet vara lättare, dock skulle vi inte kunna känna empati eftersom det är en av de känslor som kan göra så ont i en. Jag tror jag föredrar att kunna känna empati framför att vara känslokall.
Man säger ju att det är den starkaste känslan som skiljer oss från djuren. Det tror jag visserligen inte på, jag tror att djur kan känna empati men att deras instinkter, att till exempel döda, är starkare i vissa fall. Men självklart kanske vi människor kan känna mer empati än många djur kan.
Fast det finns ju dom som inte kan känna empati, klassas de som djur eller är de fortfarande människor?

Jaja, det där kan nog diskuteras till jordens undergång.
Nu tänkte jag istället lägga in lite bilder som passar in på hur jag känner mig just nu....



...Grå himmel med skiftande avsikter



....Det är någonting med röken från en cigg som ger en viss stillsamhet



...sommarens blad håller långsamt på att dö ut



...kuddarna som ska ligga i båten har fått lämna sitt hem i båten.
Kanske dom tas ut ännu en gång innan hösten kommer på riktigt.



...självskadebeteende?



.....it´s in the eye of the beholder


Nu ska jag umgås lite med mina föräldrar. Imorgon åker vi tillbaka till Örebro, ska på ÖSK-Elfsborg matchen.
Kommer försöka blogga i bilen påväg ner =)
Vi höres då!
Puss!