Döden kommer och ingen kan komma undan den
I söndags fick vi ett samtal, en släkting hade dött väldigt snabbt. Vi misstänkte att det skulle ske, personen i fråga hade alzheimer och hjärnan hade långsamt börjat stänga ner. I förra veckan så fick han lunginflammation, hans fru ville inte behandla denna eftersom alla visste att han aldrig skulle bli bättre utan det skulle sluta med döden. Att "låta" honom leva var ohumant. På natten till lördagen så upplevde han enorma smärtor och då gav man honom morfin, på lördagen var han medvetslös. Jag spekulerade i att han som max hade fyra dagar kvar i livet, han dog dagen därpå.
Omständigheterna i släkten är blandade känslor, sorg, skuldkänslor, lättnad och ilska. Det är väldigt intressant när olika individer har olika känslor gällande en sådan här sak. Majoriteten hade redan sörjt hans död innan han var död. Den person som de älskat var redan död men hans skal fanns kvar att på minna dom om deras smärta. För en hjärna att kunna tolka saker som lycka och olycka krävs det väldigt mycket. Hans hjärna var för länge sedan inte längre kapabel att läsa av sådana saker.
Jag tillhör, för övrigt, dom som känner lättnad. Jag tycker inte om att se folk lida och jag tycker inte om att se individer som förut haft en personlighet, en intelligens och egna åsikter brytas ner av sin egen hjärna och kränkas i dess fall.
Alzheimer är en riktigt vidrig sjukdom. Jag har alltid sett mig själv som min största fiende, mig själv är alltså min hjärna och alla de beslut den kan ta utan att jag har diskuterat igenom det med mitt samvete och min moral.
Hjärnan är också ens största fiende vid sjukdomar som Alzheimer.
Kom ihåg det, läs mycket, var vetgiriga, se världen och sluta aldrig tänka och analysera de riktgit svåra sakerna.
Detta är saker som håller hjärnan i trimm och om hjärnan är i trimm även då du nått en ålder av, t.ex., 90 år då har du funnit "Ungdomens källa".
Den typen av samtal som jag fick i söndags.....
....är den typen av samtal jag fått varje år de senaste fyra åren.
2005 var det två samtal av denna sort.
När tar det slut?
Nu väntar min Sotis på att få gå på en promenad. Sen ska vi iväg och handla.
Men vi höras väl om en timme eller två igen =)
Kärlek
Tack så mycket!! ^^
Svar: Jo det gör jag! Tack desamma :D
Stella är 8 mån. Hon är min ängel. Jag kan inte vara utan henne. På bilderna i headern är hon typ 10 veckor :P Plutten!
Jag jobbar som sjuktranportör på umas i malmö (sjukhuset). Vi kör folk från olika avdelningar till undersökningar osv i kulvertarna... Ser väldigt mycket svårt sjuka personer. Bara idag var det en komplikation som gjorde att jag fick agera snabbt och hitta läkare och syrror som hjälpte mig (den andra tranportören, vi är alltid två, är hypernervös av sig coh jag lät henne hålla sig utanför. Det går inte att va nervig när man måste agera snabbt och ha fötterna på jorden!). Bevisade iaf för mig själv att jag kan agera lugnt och snabbt i akutsituationer och att jag har valt rätt utbildning (Sjuksyrra. eller egentligen röntgensjuksyrra) Körde även en som fått nån stroke eller likande och hade inte många dygn kvar... Sorgligt! Men ja... Vad gör man? Livet har sin stilla gång.
tack, japp det är jag på bilden ! snäll du är :)
Haha, ja. Jag hade lugnt sett den filmen isåfall :D
Sv: Min nya laptop är av märket acer & har 140 gb på hårdisken & 140 i minne. Tror det var så mkt, men det räcker verkligen :D
Jaaa, visst känns det lite så? Fast nu är jag ändå superglad att jag har en ny, min andra var så seg & gammal, haha.
Kram
