Blommor? Från Vem? TILL MIG???
Det ringde idag från en blombutik och jag svarade artigt i telefonen (som alltid)
"Helena Simonsson"
"Ja hej, vi har blommor som ska till dig, finns du hemma i eftermiddag?"
Eftersom min mor har en benägenhet att alltid få blommor så frågade jag "Förlåt, vem är dom till?"
Tystnad
"Öh, till dig Helena"
Åter tystnad
"Jaha!!! Ja, jag finns inte här men någon lär ju vara hemma i eftermiddag"
Eftersom jag är väldigt nyfiken av mig så började jag ringa runt. Tror du att man känner sig som en tönt efter ett tag eller?
"Ja hej Fredrik, Jo, jag vet att detta låter konstigt men du skulle aldrig få för dig att skicka blommor till mig va?....nä, jag tänkte de. Nä, de va inget speciellt. Jo, vi får hitta på någonting nån dag. Hej då!" och i den stilen fortsatte samtalen. Tills jag kom till min kompis J (en bokstav får räcka) som erkände att han hade skickat blommor.
Jag har fått blommor (och andra presenter, förra året fick jag en helt ny ericsson mobil i födelsedags present) förut från honom och kände mig frustrerad eftersom jag är värdelös på att ge honom julklapp eller födelsedags presenter (om jag ska vara ärlig så kommer jag inte ens ihåg då han fyller år...pinsamt, jag vet) men han sa att det var en sen födelsedagspresent och en tidig julklapp. Dessutom tycker han om att skicka blommor...uppenbarligen.
Hur som helst, så här såg de i alla fall ut...
...dessutom låg det en söt nalle nerstoppad i buketten...
...vilka trevliga vänner jag har va? ;-)
